Brokiga Blad: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Brokiga Blad]] var signaturen luffaren och konstnären Herman Andersson (1883 i Norrköping - död 1954) använde vid signeringen av sina tavlor. Anderssons mål med sitt konstnärskap var, förutom överlevnad, att måla en miljon tavlor så att alla i Sverige skulle ha varsin. Enligt Hönsalottas luffarmuseum hann han dock bara måla mellan 200 och 300.000 tavlor, samtliga med landskapsmotiv. För att hinna med att måla alla brukade Andersson måla ungefär 20 stycken åt gången. På så sätt kunde han grönmåla alla först för att få gräs och när den sista var klar hade den första torkat så att han kunde börja måla blå himmel. När djuren skulle in i bilden använde han schabloner och många tavlor kom därför att se ganska lika ut. Vinkeln på djuren kunde dock skilja sig åt för ju fullare han var, ju snedare lär dom ha blivit. Tavlorna kostade vanligtvis 2.50 styck. Istället för färg använde Andersson sockerlösningen Dextrin, strösocker, vatten och potatismjöl. Det kokades ihop till en sörja som han sedan blandade kulörpulver i för att få rätt färg. Strösockret hade han i då det gjorde att färgen torkade snabbare. | [[Brokiga Blad]] var signaturen luffaren och konstnären Herman Andersson (1883 i Norrköping - död 1954) ibland använde vid signeringen av sina tavlor. Anderssons mål med sitt konstnärskap var, förutom överlevnad, att måla en miljon tavlor så att alla i Sverige skulle ha varsin. Enligt Hönsalottas luffarmuseum hann han dock bara måla mellan 200 och 300.000 tavlor, samtliga med landskapsmotiv. För att hinna med att måla alla brukade Andersson måla ungefär 20 stycken åt gången. På så sätt kunde han grönmåla alla först för att få gräs och när den sista var klar hade den första torkat så att han kunde börja måla blå himmel. När djuren skulle in i bilden använde han schabloner och många tavlor kom därför att se ganska lika ut. Vinkeln på djuren kunde dock skilja sig åt för ju fullare han var, ju snedare lär dom ha blivit. Tavlorna kostade vanligtvis 2.50 styck. Istället för färg använde Andersson sockerlösningen Dextrin, strösocker, vatten och potatismjöl. Det kokades ihop till en sörja som han sedan blandade kulörpulver i för att få rätt färg. Strösockret hade han i då det gjorde att färgen torkade snabbare. | ||
Versionen från 26 september 2010 kl. 13.54
Brokiga Blad var signaturen luffaren och konstnären Herman Andersson (1883 i Norrköping - död 1954) ibland använde vid signeringen av sina tavlor. Anderssons mål med sitt konstnärskap var, förutom överlevnad, att måla en miljon tavlor så att alla i Sverige skulle ha varsin. Enligt Hönsalottas luffarmuseum hann han dock bara måla mellan 200 och 300.000 tavlor, samtliga med landskapsmotiv. För att hinna med att måla alla brukade Andersson måla ungefär 20 stycken åt gången. På så sätt kunde han grönmåla alla först för att få gräs och när den sista var klar hade den första torkat så att han kunde börja måla blå himmel. När djuren skulle in i bilden använde han schabloner och många tavlor kom därför att se ganska lika ut. Vinkeln på djuren kunde dock skilja sig åt för ju fullare han var, ju snedare lär dom ha blivit. Tavlorna kostade vanligtvis 2.50 styck. Istället för färg använde Andersson sockerlösningen Dextrin, strösocker, vatten och potatismjöl. Det kokades ihop till en sörja som han sedan blandade kulörpulver i för att få rätt färg. Strösockret hade han i då det gjorde att färgen torkade snabbare.