De gamla grekerna

Från Nissepedia
Version från den 19 januari 2011 kl. 10.30 av Ronny (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'När man talar om De gamla grekerna avser man sällan Stavros, Papadopoulos och Amos som sitter och lirar backgammon utanför den lokala kiosken. Snarare avses ett vilt gäng gub…')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

När man talar om De gamla grekerna avser man sällan Stavros, Papadopoulos och Amos som sitter och lirar backgammon utanför den lokala kiosken. Snarare avses ett vilt gäng gubbar som härjade runt medelhavet några tusen år före kristus. Platon, Sokrates och Aristoteles är de man mest snackar om när det handlar om gamla greker. Platon var jätteelitistisk och snackade hela tiden om att allt var fake i den fysiska världen och att allt var mycket mer true i vad han kallade "den äkta verkligheten", dit ingen fick komma utom han och kanske Sokrates. Sokrates är mest känd för att han klagade på ungdomar innan Elvis hade juckat sitt första juck och för att han tog livet av sig genom att svepa en giftbägare, vilket man måste medge är extremt rått. Aristoteles ville katalogisera allt i hela världen. Han var den första autisten. Aristoteles benämndes under medeltiden sällan med namn utan oftast kort och gott som Filosofen, alltid med stort F. Detta, får man anta skulle ha gjort honom mycket, mycket nöjd och antagligen helt outhärdlig att umgås med.