Insamlingar på arbetsplatser: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
(En mellanliggande sidversion av en annan användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
Om du jobbar på en arbetsplats där det finns kollegor kommer du förr eller senare att bli varse hur olika människor resonerar när det kommer till vad i livet som bör uppmärksammas lite extra och vad som är var och ens ensak att fira hur den vill. På ett normalt kontor skickar man ut ett mejl där "alla som vill vara med" ombeds ge en person på kontoret mellan 50-100 spänn till en blomma, så att alla som inte vill vara med enkelt kan låtsas att de missade mejlet eller glömde bort och så vidare (undantaget är arbetsplatser där alla faktiskt är polare och umgås utanför jobbet). Tyvärr finns det på vissa arbetsplatser kollegor som inte fattat detta och kommer för eller senare säga till dig att: "Ånej, kunde du inte komma på min workshop i drejning i Eskilstuna den andra helgen i november? Nä men då flyttar vi det till en helg då du kan. Nu ska vi se här... vad sägs om första advent, hur ser det ut för dig då?". Folk som inte fattar dessa koder i jobbsociala sammanhang bör i rimlighetens namn skickas till någon av världens pågående konflikthärdar och utväxlas mot någon najs skomakare, frisör eller vad det nu är den oskyldiga civilbefolkningen råkar syssla med där. Fattar man inte att sunda arbetsrelationer är något man till största del bygger upp för att tiden som löneslav ändå ska bli så bekväm som möjligt har man helt klart något grundläggande fel som bör sorteras ut från evolutionen. Beklagligt nog görs inga sådana undantag i FNs deklaration om dom mänskliga rättigheterna så tills vidare tvingas vi leva vidare med risken att inför [[chef]]ens bröllop, dit ni inte är inbjudna eftersom chefer faktiskt fattar att dom flesta av er inte vill veta av dom på fritiden, kommer någon Stig-Åke eller Susanne att bemöta förslaget om en tagetes med ett kort som alla signerat med: "Krukväxt!? Ånej, inte så länge jag jobbar här. Det här är en av de största dagarna i min chefs liv och då vill jag att det också ska vara den största i mitt liv. Jag tänker spontant: alla köper biljetter till Lars Winnerbäck eller Lena PH i en för kvällen omställd jumpahall i Karlstad, för dom tycker ju alla om. Så att vi för en gångs skull gör något roligt tillsammans utanför kontoret. Innan föreställningen går alla ut och äter tillsammans och så delar vi på chefens nota också. Det vore väl roligt, eller hur? Vilket av datumen passar dig bäst?".
Om du jobbar på en arbetsplats där det finns kollegor kommer du förr eller senare att bli varse hur olika människor resonerar när det kommer till vad i livet som bör uppmärksammas lite extra och vad som är var och ens ensak att fira hur den vill. På ett normalt kontor skickar man ut ett mejl där "alla som vill vara med" ombeds ge en person på kontoret mellan 50-100 spänn till en blomma, så att alla som inte vill vara med enkelt kan låtsas att de missade mejlet eller glömde bort och så vidare (undantaget är arbetsplatser där alla faktiskt är polare och umgås utanför jobbet). Tyvärr finns det på vissa arbetsplatser kollegor som inte fattat detta och kommer för eller senare säga till dig att: "Ånej, kunde du inte komma på min workshop i drejning i Eskilstuna den andra helgen i november? Nä men då flyttar vi det till en helg då du kan. Nu ska vi se här... vad sägs om första advent, hur ser det ut för dig då?". Folk som inte fattar dessa koder i jobbsociala sammanhang bör i rimlighetens namn skickas till någon av världens pågående konflikthärdar och utväxlas mot någon najs skomakare, frisör eller vad det nu är den oskyldiga civilbefolkningen råkar syssla med där. Fattar man inte att sunda arbetsrelationer är något man till största del bygger upp för att tiden som löneslav ändå ska bli så bekväm som möjligt har man helt klart något grundläggande fel som bör sorteras ut från evolutionen. Beklagligt nog görs inga sådana undantag i FNs deklaration om dom mänskliga rättigheterna så tills vidare tvingas vi leva vidare med risken att inför [[chef]]ens bröllop, dit ni inte är inbjudna eftersom chefer faktiskt fattar att dom flesta av er inte vill veta av dom på fritiden, kommer någon Stig-Åke eller Marianne att bemöta förslaget om en tagetes med ett kort som alla signerat med: "Krukväxt!? Ånej, inte så länge jag jobbar här. Det här är en av de största dagarna i min chefs liv och då vill jag att det också ska vara den största i mitt liv. Jag tänker spontant: alla köper biljetter till Lars Winnerbäck eller Lena PH i en för kvällen omställd jumpahall i Karlstad, för dom tycker ju alla om. Så att vi för en gångs skull gör något roligt tillsammans utanför kontoret. Innan föreställningen går alla ut och äter tillsammans och så delar vi på chefens nota också. Det vore väl roligt, eller hur? Vilket av datumen passar dig bäst?".
[[Kategori: Krig och elände]]
[[Kategori: Krig och elände]]
[[Kategori: Ekonomi]]
[[Kategori: Ekonomi]]
[[Kategori: samlevnad]]

Nuvarande version från 5 september 2016 kl. 13.47

Om du jobbar på en arbetsplats där det finns kollegor kommer du förr eller senare att bli varse hur olika människor resonerar när det kommer till vad i livet som bör uppmärksammas lite extra och vad som är var och ens ensak att fira hur den vill. På ett normalt kontor skickar man ut ett mejl där "alla som vill vara med" ombeds ge en person på kontoret mellan 50-100 spänn till en blomma, så att alla som inte vill vara med enkelt kan låtsas att de missade mejlet eller glömde bort och så vidare (undantaget är arbetsplatser där alla faktiskt är polare och umgås utanför jobbet). Tyvärr finns det på vissa arbetsplatser kollegor som inte fattat detta och kommer för eller senare säga till dig att: "Ånej, kunde du inte komma på min workshop i drejning i Eskilstuna den andra helgen i november? Nä men då flyttar vi det till en helg då du kan. Nu ska vi se här... vad sägs om första advent, hur ser det ut för dig då?". Folk som inte fattar dessa koder i jobbsociala sammanhang bör i rimlighetens namn skickas till någon av världens pågående konflikthärdar och utväxlas mot någon najs skomakare, frisör eller vad det nu är den oskyldiga civilbefolkningen råkar syssla med där. Fattar man inte att sunda arbetsrelationer är något man till största del bygger upp för att tiden som löneslav ändå ska bli så bekväm som möjligt har man helt klart något grundläggande fel som bör sorteras ut från evolutionen. Beklagligt nog görs inga sådana undantag i FNs deklaration om dom mänskliga rättigheterna så tills vidare tvingas vi leva vidare med risken att inför chefens bröllop, dit ni inte är inbjudna eftersom chefer faktiskt fattar att dom flesta av er inte vill veta av dom på fritiden, kommer någon Stig-Åke eller Marianne att bemöta förslaget om en tagetes med ett kort som alla signerat med: "Krukväxt!? Ånej, inte så länge jag jobbar här. Det här är en av de största dagarna i min chefs liv och då vill jag att det också ska vara den största i mitt liv. Jag tänker spontant: alla köper biljetter till Lars Winnerbäck eller Lena PH i en för kvällen omställd jumpahall i Karlstad, för dom tycker ju alla om. Så att vi för en gångs skull gör något roligt tillsammans utanför kontoret. Innan föreställningen går alla ut och äter tillsammans och så delar vi på chefens nota också. Det vore väl roligt, eller hur? Vilket av datumen passar dig bäst?".