Integritet: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'Att ha integritet är som att ha ett märkligt skal runt kroppen, som liksom skyddar en. Det är inte så många som har integritet så det är svårt att komma på en person ...')
 
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
Att ha integritet är som att ha ett märkligt skal runt kroppen, som liksom skyddar en. Det är inte så många som har integritet så det är svårt att komma på en person att förklara begreppet utifrån. [[dokumentärhora|Scott Ian]] i Anthrax har minst integritet i hela världen, så vi kan ha honom som en sorts antites. Han gör vad människor än ber av honom även om det får honom att se ut som världens största sopa. Birgitta Stenberg hade ganska mycket integritet. Hon levde ett flummigt liv och avslöjade mycket om det, vilket skulle kunna tolkas som att hon inte hade integritet. Men hon gjorde det på sina villkor, så hon hade nog rätt mycket integritet. På ett liknande sätt hade Laurence Olivier mycket integritet. Han var en av Storbritanniens största skådespelare någonsin, Shakespearetolkare par excellence och en kulturell institution. Senare under sitt liv blev han så pass sjuk att filmstudios inte ville anställa honom, eftersom hans försäkring var så dyr. Då började han göra reklamfilmer för Kodak. Att göra reklam är typiskt något som får ses som kännetecknande för personer utan integritet. Men Laurence Olivier skrev in en specialklausul i sitt kontrakt med Kodak. Han ställde upp på att mångla deras skit, på villkoret att reklamen aldrig fick visas i Storbritannien. Det är en sorts subjektiv integritet, där man till synes gör avkall på sin integritet, men bara inför idioter som man skiter fullständigt i, som japaner och jänkare. Det är som att leva som eremit och bajsa ner sig. Visst, en älg eller fågel kanske ser det, men de är ju helt jävla dumma i huvudet ändå, så vad gör det dig? Låt det rinna bara.
Att ha integritet är som att ha ett märkligt skal runt kroppen, som liksom skyddar en. Det är inte så många som har integritet så det är svårt att komma på en person att förklara begreppet utifrån. [[dokumentärhora|Scott Ian]] i Anthrax har minst integritet i hela världen, så vi kan ha honom som en sorts antites. Han gör vad människor än ber av honom även om det får honom att se ut som världens största sopa. Birgitta Stenberg hade ganska mycket integritet. Hon levde ett flummigt liv och avslöjade mycket om det, vilket skulle kunna tolkas som att hon inte hade integritet. Men hon gjorde det på sina villkor, så hon hade nog rätt mycket integritet. På ett liknande sätt hade Laurence Olivier mycket integritet. Han var en av Storbritanniens största skådespelare någonsin, Shakespearetolkare par excellence och en kulturell institution. Senare under sitt liv blev han så pass sjuk att filmstudios inte ville anställa honom, eftersom hans försäkring var så dyr. Då började han göra reklamfilmer för Kodak för att säkra livhanken. Att göra reklam är typiskt något som får ses som kännetecknande för personer utan integritet. Men Laurence Olivier skrev in en specialklausul i sitt kontrakt med Kodak. Han ställde upp på att mångla deras skit, på villkoret att reklamen aldrig fick visas i Storbritannien. Det är en sorts subjektiv integritet, där man till synes gör avkall på sin integritet, men bara inför idioter som man skiter fullständigt i, som japaner och jänkare. Det är som att leva som eremit och bajsa ner sig. Visst, en älg eller fågel kanske ser det, men de är ju helt jävla dumma i huvudet ändå, så vad gör det dig? Låt det rinna bara.


[[Kategori: Psykologi och beteenden]]
[[Kategori: Psykologi och beteenden]]

Versionen från 14 december 2015 kl. 10.01

Att ha integritet är som att ha ett märkligt skal runt kroppen, som liksom skyddar en. Det är inte så många som har integritet så det är svårt att komma på en person att förklara begreppet utifrån. Scott Ian i Anthrax har minst integritet i hela världen, så vi kan ha honom som en sorts antites. Han gör vad människor än ber av honom även om det får honom att se ut som världens största sopa. Birgitta Stenberg hade ganska mycket integritet. Hon levde ett flummigt liv och avslöjade mycket om det, vilket skulle kunna tolkas som att hon inte hade integritet. Men hon gjorde det på sina villkor, så hon hade nog rätt mycket integritet. På ett liknande sätt hade Laurence Olivier mycket integritet. Han var en av Storbritanniens största skådespelare någonsin, Shakespearetolkare par excellence och en kulturell institution. Senare under sitt liv blev han så pass sjuk att filmstudios inte ville anställa honom, eftersom hans försäkring var så dyr. Då började han göra reklamfilmer för Kodak för att säkra livhanken. Att göra reklam är typiskt något som får ses som kännetecknande för personer utan integritet. Men Laurence Olivier skrev in en specialklausul i sitt kontrakt med Kodak. Han ställde upp på att mångla deras skit, på villkoret att reklamen aldrig fick visas i Storbritannien. Det är en sorts subjektiv integritet, där man till synes gör avkall på sin integritet, men bara inför idioter som man skiter fullständigt i, som japaner och jänkare. Det är som att leva som eremit och bajsa ner sig. Visst, en älg eller fågel kanske ser det, men de är ju helt jävla dumma i huvudet ändå, så vad gör det dig? Låt det rinna bara.