Känghaiku: Skillnad mellan sidversioner
Ronny (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'En känghaiku är det versmått som texter till kängpunk skrivs på. Känghaikun har inga bestämda mått som den klassiska haikuns 5-7-5, utan förhåller sig mer fritt ...') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (2 mellanliggande sidversioner av en annan användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Känghaiku är det versmått som texter till kängpunk skrivs på. Känghaikun har inga bestämda mått som den klassiska [[haiku]]ns 5-7-5, utan förhåller sig mer fritt när det kommer till antalet stavelser i vardera textrad. Egentligen är det enda som förenar de två haikuformerna att de är väldigt korta och kärnfulla. Den som uppfann känghaikun var Kelvin "Cal" Morris, sångare i [[Discharge]], som fulländade konstformen på bandets första LP ''Hear nothing, see nothing, say nothing'' (Clay LP 3: 1982). Nedan följer texten till den populära ''The possibility of life´s destruction'' från ovan nämnda skiva: | |||
Can you hear the sound of an enormous door slamming in the depths of hell<br> | Can you hear the sound of an enormous door slamming in the depths of hell<br> | ||
| Rad 6: | Rad 6: | ||
The possibility of life's destruction<br> | The possibility of life's destruction<br> | ||
I Sverige är den främste kängpoeten Jonsson i Anti-Cimex, vars finaste | I Sverige är den främste kängpoeten Jonsson i Anti-Cimex, vars finaste lyrik går att ta del av på Cimex andra EP, ''Raped Ass'' (A-Records: 1983). I låten ''Cries of pain'' diktar Jonsson följande: | ||
Cries of pain<br> | Cries of pain<br> | ||
| Rad 16: | Rad 16: | ||
Reality<br> | Reality<br> | ||
Och sen är det inget mer. Anledningen att texterna är så | Och sen är det inget mer. Anledningen att texterna är så sparsamma, och att de sjungs väldigt sporadiskt under låtarnas gång, är med största sannolikhet att sångare i kängband har bättre saker för sig än att skriva texter och sjunga. Typ som att visa röven för gamla tanter, dricka mäsk och hämta andan efter varje rad i haikun de hojtat ut. | ||
[[Kategori: Musik]] [[Kategori: Litteratur]] | [[Kategori: Musik]] [[Kategori: Litteratur]] | ||
Nuvarande version från 24 maj 2016 kl. 17.32
Känghaiku är det versmått som texter till kängpunk skrivs på. Känghaikun har inga bestämda mått som den klassiska haikuns 5-7-5, utan förhåller sig mer fritt när det kommer till antalet stavelser i vardera textrad. Egentligen är det enda som förenar de två haikuformerna att de är väldigt korta och kärnfulla. Den som uppfann känghaikun var Kelvin "Cal" Morris, sångare i Discharge, som fulländade konstformen på bandets första LP Hear nothing, see nothing, say nothing (Clay LP 3: 1982). Nedan följer texten till den populära The possibility of life´s destruction från ovan nämnda skiva:
Can you hear the sound of an enormous door slamming in the depths of hell
The possibility of life's destruction
Can you hear the cries of pain the mournful sound
The possibility of life's destruction
I Sverige är den främste kängpoeten Jonsson i Anti-Cimex, vars finaste lyrik går att ta del av på Cimex andra EP, Raped Ass (A-Records: 1983). I låten Cries of pain diktar Jonsson följande:
Cries of pain
From the innocent
Cries of pain
From the innocent
Reality
Reality
Och sen är det inget mer. Anledningen att texterna är så sparsamma, och att de sjungs väldigt sporadiskt under låtarnas gång, är med största sannolikhet att sångare i kängband har bättre saker för sig än att skriva texter och sjunga. Typ som att visa röven för gamla tanter, dricka mäsk och hämta andan efter varje rad i haikun de hojtat ut.