Sludge: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
Sludge (eng. "sörja," "rötslam," "gyttja" sv. uttal /sludsh/) är en musikstil, av och för män, som karaktäriseras av tunga gitarriff, lågt tempo och ofta brutal sång då sådan finns. Sludgens klassiska hemorter är södra USA samt England. Från England kommer band som Iron Monkey och Moss. Från Södra USA kommer Eyehategod, Acid Bath, Buzzov•en, Weedeater och Crowbar.
Sludge (eng. "sörja," "rötslam," "gyttja" sv. uttal /sludsh/) är en musikstil som karaktäriseras av tunga, svängiga gitarriff, lågt tempo och ofta sång, då sådan finns. Ämnen som besjungs är tungt drogmissbruk, ångest och olyckade brottskarriärer, vilket kan kännas lite konstigt eftersom man får leta med ljus och lykta efter en genre med högre koncentration av levnadsglada skämtare och livsnjutare. Weedeaters uppskattade basist [[Dixie Dave Collins]], till exempel, firar på så till den milda grad att det inte är helt ovanligt att en eller annan kroppsextremitet flyger av, men det är priset man får betala för att ha det lite kul med vänner och bekanta tycker han. Är han nån gång arg och man frågar varför säger han att det är vid folks <i>stupid-ass attitude</i> som skon klämmer, men innan man vet ordet av är det åter full rulle ch allt är bra igen.  
Sludge består till lika delar av Black Sabbath och Black Flag med lite gammal ful-crust på toppen. Sludgens favoritfärg är svart. Och lite grön. 
Se här, ett typiskt exempel på Engelsk ful-sludge [http://www.youtube.com/watch?v=sx3qpGd_4V4].
[[Kategori: Musik]]
[[Kategori: Musik]]
[[Kategori: Hårdrock]]
[[Kategori: Hårdrock]]

Versionen från 14 september 2016 kl. 18.18

Sludge (eng. "sörja," "rötslam," "gyttja" sv. uttal /sludsh/) är en musikstil som karaktäriseras av tunga, svängiga gitarriff, lågt tempo och ofta rå sång, då sådan finns. Ämnen som besjungs är tungt drogmissbruk, ångest och olyckade brottskarriärer, vilket kan kännas lite konstigt eftersom man får leta med ljus och lykta efter en genre med högre koncentration av levnadsglada skämtare och livsnjutare. Weedeaters uppskattade basist Dixie Dave Collins, till exempel, firar på så till den milda grad att det inte är helt ovanligt att en eller annan kroppsextremitet flyger av, men det är priset man får betala för att ha det lite kul med vänner och bekanta tycker han. Är han nån gång arg och man frågar varför säger han att det är vid folks stupid-ass attitude som skon klämmer, men innan man vet ordet av är det åter full rulle ch allt är bra igen.