Värme: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
|||
| Rad 2: | Rad 2: | ||
==Värmens historia== | ==Värmens historia== | ||
[[De gamla grekerna]] trodde att värme var ett element som bestod av vassa partiklar som därför liksom skar sönder [[ved]] och annat antändligt. På 1700-talet formulerade [[den tyska mustigheten|tysken]] Georg E. Stahl Flogistonteorin, som gick ut på att värme var ett ämne som fanns i det mesta som var antändligt. Om något avgav väldigt mycket | [[De gamla grekerna]] trodde att värme var ett element som bestod av vassa partiklar som därför liksom skar sönder [[ved]] och annat antändligt. På 1700-talet formulerade [[den tyska mustigheten|tysken]] Georg E. Stahl Flogistonteorin, som gick ut på att värme var ett ämne som fanns i det mesta som var antändligt. Om något avgav väldigt mycket värme vid brand som t.ex. grillkol hade det en hög flogistonhalt. Svensken C.W. Scheele upptäckte sedan grundämnet syre som fick fransosen de Lavoisier att poängtera att förbränning är när olika ämnen förenas med detta syre. Så där fick han så han teg, Stahl. Dock bör påpekas att han var död och hade tigit i vilket fall. de Lavoisier själv föll offer för giljotinen under [[skräckväldet]]. Sensmoralen är att allt går åt helvete på slutet. | ||
[[Kategori: Bizarra fenomen]][[Kategori: Vetenskaper]] | [[Kategori: Bizarra fenomen]][[Kategori: Vetenskaper]] | ||
Nuvarande version från 28 november 2011 kl. 11.00
Värme är motsatsen till kyla och är alltid ganska gött.
Värmens historia
De gamla grekerna trodde att värme var ett element som bestod av vassa partiklar som därför liksom skar sönder ved och annat antändligt. På 1700-talet formulerade tysken Georg E. Stahl Flogistonteorin, som gick ut på att värme var ett ämne som fanns i det mesta som var antändligt. Om något avgav väldigt mycket värme vid brand som t.ex. grillkol hade det en hög flogistonhalt. Svensken C.W. Scheele upptäckte sedan grundämnet syre som fick fransosen de Lavoisier att poängtera att förbränning är när olika ämnen förenas med detta syre. Så där fick han så han teg, Stahl. Dock bör påpekas att han var död och hade tigit i vilket fall. de Lavoisier själv föll offer för giljotinen under skräckväldet. Sensmoralen är att allt går åt helvete på slutet.