Arkivpensionär - Versionshistorik

Jons polare Nicke den 20 januari 2016 kl. 11.47

2016-01-20T11:47:14Z

← Äldre version		Versionen från 20 januari 2016 kl. 11.47
Rad 1:		Rad 1:
	Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och andas genom ~~näsan~~, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser ~~nån publikation~~ om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är borgare.		Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och [[gubbljud\|andas]] genom [[näsa]]n, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser nåt fanzin om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är [[kälkborgare\|borgare]].

	[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]		[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]

Jons polare Nicke den 20 januari 2016 kl. 11.45

2016-01-20T11:45:03Z

← Äldre version		Versionen från 20 januari 2016 kl. 11.45
Rad 1:		Rad 1:
	Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och andas genom näsan, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser nån publikation om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är borgare.		Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och andas genom näsan, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser nån publikation om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är borgare.

	[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]]		[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]

Jons polare Nicke den 20 januari 2016 kl. 11.44

2016-01-20T11:44:43Z

← Äldre version		Versionen från 20 januari 2016 kl. 11.44
Rad 1:		Rad 1:
	Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och andas genom näsan, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser nån publikation om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur ~~söker~~ och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är borgare.		Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och andas genom näsan, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser nån publikation om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är borgare.

	[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]]		[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]]

Jons polare Nicke: Skapade sidan med 'Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, kn...'

2016-01-20T11:32:30Z

Skapade sidan med 'Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, kn...'

Ny sida

Arkivpensionärer är pensionärer som vistas i olika arkiv. Man kommer kanske dit tidigt på morgonen och sätter sig och läser nån gammal lunta. Man hör ett visslande, knappt urskiljbart ljud. Först tror man att det bara är ens öron om tjuter på grund av tystnaden, men när man ser sig omkring får man syn på en skumpen gammal stöt i ett hörn som sitter och andas genom näsan, djupt försjunken i några gulnade papper. Nu stämmer en annan vissling in och bildar harmoni. Förvirrad och nu utan en tanke på det man kom för att göra ser man sig om efter den nya ljudkällan, och där sitter en annan åldring och läser nån publikation om sädesslag, utgiven i Kalmar 1897. Och så här fortsätter det, för i varje arkiv värt namnet finns det arkivpensionärer – människor som använder sin tid och pengar till att studera obskyra trycksaker. De söker sig hit efter ett liv av läsande som gjort dem trötta på vanlig litteratur söker och efter att ha tänkt ut allt de tycker sig behöva tänka ut. Internet har de inget till övers för, så istället tar de pendeln ut till Arbetarrörelsens arkiv, om de är lagda åt det hållet, eller hänger på låset på KB om det inte vill sig bättre än att de är borgare.

[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]]