Gökasketen

Fordom tida, när Svensken bara hade prästen, farfar, grannen och den i byn som rest längst att fråga om råd, så hittade man på lite allt möjligt som svar på livets svåra frågor. Att det betydde något jävligt när man hörde göken var man överens om, utom från väster för då var det plötsligt bästergök och frid och fröjd, men annars var det död och pina och fan och hans moster. Hörde man dessutom göken på natten och inte snabbt kunde ta ut något väderstreck så kunde man tydligen skita på sig och då var det bäst att ta sig en sup, eller en gök, för att slippa bli så kallat gökasketen. Att den som kom på det här gillade att dricka sprit törs vi nog säga utan att spekulera.

Tyvärr var det ganska svårt att plöja upp stenåkrar redlös och på fastande mage så här var någon tvungen att komma på ett alternativ till morgonsup, förmiddagssup, lunchssup, eftermiddagssup, tack-för-dagensup, middagssup, kvällssup och sängfösare, m.fl. Kaffet hade blivit på modet bland de burgna och nog kunde det svenska bondesamhällets plebejer gott dricka kaffe istället för brännvin, man blev ju till och med pigg och inte sömnig av det! Detta lanserades och möttes med visst skepsis men slog till sist rot för nog fan blev det lättare att få upp drängen, pigan och husbonden ur sängen. Men, sa den rödmosigaste och mångförslagne okände bybon, biter kaffet mot att bli gökasketen? Nja det visste man inte riktigt så då fick man väl slå i en knapp klart i kaffet för att ha både hängslen och livrem så att säga, och vips var kaffegöken som vi alla känner och älskar född.