Bob Dylan: Skillnad mellan sidversioner
Ronny (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Bob Dylan föddes 1941 i Duluth, Minnesota och blev, sedan han spelat in sin nasalgnolande stämma ackompanjerad av ackegura, en förgrundsgestalt för proteströrelser i USA und…') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (4 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Bob Dylan föddes 1941 i Duluth, Minnesota och blev, sedan han spelat in sin nasalgnolande stämma ackompanjerad av ackegura, en förgrundsgestalt för proteströrelser i USA under 60-talet, då hans texter ofta innehöll skarp samhällskritik. Hans mest kända låt är The times they are a-changin' som handlar om att världen är i förändring och att den gamla generationen ska stiga åt sidan om de inte vill hjälpa förändringen. | Bob Dylan föddes 1941 i Duluth, Minnesota som Robert Zimmerman och blev, sedan han spelat in sin nasalgnolande stämma ackompanjerad av ackegura, en förgrundsgestalt för proteströrelser i USA under 60-talet, då hans texter ofta innehöll skarp samhällskritik. Hans mest kända låt är The times they are a-changin' som handlar om att världen är i förändring och att den gamla generationen ska stiga åt sidan om de inte vill hjälpa förändringen. | ||
===Akademisk influens=== | ===Akademisk influens=== | ||
Efter att de ungdomar som lyssnade på Dylan back in the day växt upp och blivit akademiker har Dylan blivit den mest citerade tänkaren inom den lärda världen, strax före flintbrillot Michel Foucault. Det är hart när omöjligt att slå upp en bok lånad från ett universitetsbibliotek utan läsa meningen "Som Bob Dylan skrev 1963, the times they are a-changin'". Låten citeras ofta för att den 50+ farbror (det är utan undantag farbröder som gillar brun sprit och tjeckiskt öl (och som tvångsmässigt måste påpeka hur mycket de gillar brun sprit och tjeckiskt öl så fort någon sorts dryck förs på tal) som lyssnar på Bob Dylan) som skrivit boken ska ge en hint om att han kommer från en rebellisk bakgrund, för att vinna läsarens respekt och beundran. Det som undgår författaren i det läget är att Bob Dylan är en av världens största artister någonsin och att försöka hävda att man är ball för att man lyssnat på Dylan är ungefär som att försöka hävda att man är cineast för att man sett Lejonkungen. | Efter att de ungdomar som lyssnade på Dylan back in the day växt upp och blivit akademiker har Dylan blivit den mest citerade tänkaren inom den lärda världen, strax före flintbrillot Michel Foucault. Det är hart när omöjligt att slå upp en bok lånad från ett [[universitetsbiblioteket|universitetsbibliotek]] utan läsa meningen "Som [[Bob Dylan]] skrev 1963, 'the times they are a-changin'". Låten citeras ofta för att den 50+ farbror (det är utan undantag farbröder som gillar brun sprit och tjeckiskt öl (och som tvångsmässigt måste påpeka hur mycket de gillar brun sprit och tjeckiskt öl så fort någon sorts dryck förs på tal) som lyssnar på Bob Dylan) som skrivit boken ska ge en hint om att han kommer från en rebellisk bakgrund, för att vinna läsarens respekt och beundran. Det som undgår författaren i det läget är att Bob Dylan är en av världens största artister någonsin och att försöka hävda att man är ball för att man lyssnat på Dylan är ungefär som att försöka hävda att man är cineast för att man sett Lejonkungen. | ||
===Judas och grisbluesens genesis=== | ===Judas och grisbluesens genesis=== | ||
Efter att Dylan spelat akustisk gitarr i några år uppfanns elektriciteten av Graham Bell varpå Dylan tänkte att han skulle "plugga in" och testa det här med att lira elgura. Detta väckte starka reaktioner hos de horder av hippies han influerat, då de tyckte att inpluggandet var att sälja ut sin konstnärliga integritet. Vid ett tillfälle, 1966 i Manchester, England, blev en snubbe i publiken så sur på den elektriska musiken att han ropade "Judas!" till Bob Dylan, vilket gjorde Bob Dylan väldigt sur. Med sådana fans är det inte svårt att förstå varför Dylan idag är en av världens mest publikfrånvända live-artister. I dagsläget beskrivs hans musik som grisblues och han har alltid ryggen vänd mot publiken när han sitter vid sin orgel och spelar de minst populära låtarna från hans senaste pisskivor, självklart alltid inför slutsålda arenor fyllda till bredden med farbröder som envist hävdar att de gillar framträdandet. Huruvida Dylan bara existerar som artist idag för att testa hur långt han kan gå med att | Efter att Dylan spelat akustisk gitarr i några år uppfanns elektriciteten av Graham Bell varpå Dylan tänkte att han skulle "plugga in" och testa det här med att lira elgura. Detta väckte starka reaktioner hos de horder av [[hippies]] han influerat, då de tyckte att inpluggandet var att sälja ut sin konstnärliga integritet. Vid ett tillfälle, 1966 i Manchester, [[England]], blev en snubbe i publiken så sur på den elektriska musiken att han ropade "Judas!" till Bob Dylan, vilket gjorde Bob Dylan väldigt sur. Med sådana fans är det inte svårt att förstå varför Dylan idag är en av världens mest publikfrånvända live-artister. I dagsläget beskrivs hans musik som grisblues och han har alltid ryggen vänd mot publiken när han sitter vid sin orgel och spelar de minst populära låtarna från hans senaste pisskivor, självklart alltid inför slutsålda arenor fyllda till bredden med farbröder som envist hävdar att de gillar framträdandet. Huruvida Dylan bara existerar som artist idag för att testa hur långt han kan gå med att skita sina anhängare i ansiktet utan att de märker det är oklart, men hans julskiva borde ge en fingervisning. | ||
===Dylan och Sverige=== | ===Dylan och Sverige=== | ||
Sverige har som bekant en av de högsta nivåerna av akademiker per capita i hela världen och därmed också en väldigt stor | [[Sverige]] har som bekant en av de högsta nivåerna av akademiker per capita i hela världen och därmed också en väldigt stor Dylansk anhängarskara. Detta har förorsakat att en oöverskådlig mängd böcker om svenska farbröders förhållande till Dylan getts ut, alla har blivit bestsellers. Sveriges finaste Dylan-fanboy är Mikael Wiehe som är så gullig att han kommer undan med att gilla Bob Dylan. Kolla bara [http://www.youtube.com/watch?v=feXjFU4zmzg] här!! | ||
[[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | [[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | ||
Nuvarande version från 3 januari 2013 kl. 12.25
Bob Dylan föddes 1941 i Duluth, Minnesota som Robert Zimmerman och blev, sedan han spelat in sin nasalgnolande stämma ackompanjerad av ackegura, en förgrundsgestalt för proteströrelser i USA under 60-talet, då hans texter ofta innehöll skarp samhällskritik. Hans mest kända låt är The times they are a-changin' som handlar om att världen är i förändring och att den gamla generationen ska stiga åt sidan om de inte vill hjälpa förändringen.
Akademisk influens
Efter att de ungdomar som lyssnade på Dylan back in the day växt upp och blivit akademiker har Dylan blivit den mest citerade tänkaren inom den lärda världen, strax före flintbrillot Michel Foucault. Det är hart när omöjligt att slå upp en bok lånad från ett universitetsbibliotek utan läsa meningen "Som Bob Dylan skrev 1963, 'the times they are a-changin'". Låten citeras ofta för att den 50+ farbror (det är utan undantag farbröder som gillar brun sprit och tjeckiskt öl (och som tvångsmässigt måste påpeka hur mycket de gillar brun sprit och tjeckiskt öl så fort någon sorts dryck förs på tal) som lyssnar på Bob Dylan) som skrivit boken ska ge en hint om att han kommer från en rebellisk bakgrund, för att vinna läsarens respekt och beundran. Det som undgår författaren i det läget är att Bob Dylan är en av världens största artister någonsin och att försöka hävda att man är ball för att man lyssnat på Dylan är ungefär som att försöka hävda att man är cineast för att man sett Lejonkungen.
Judas och grisbluesens genesis
Efter att Dylan spelat akustisk gitarr i några år uppfanns elektriciteten av Graham Bell varpå Dylan tänkte att han skulle "plugga in" och testa det här med att lira elgura. Detta väckte starka reaktioner hos de horder av hippies han influerat, då de tyckte att inpluggandet var att sälja ut sin konstnärliga integritet. Vid ett tillfälle, 1966 i Manchester, England, blev en snubbe i publiken så sur på den elektriska musiken att han ropade "Judas!" till Bob Dylan, vilket gjorde Bob Dylan väldigt sur. Med sådana fans är det inte svårt att förstå varför Dylan idag är en av världens mest publikfrånvända live-artister. I dagsläget beskrivs hans musik som grisblues och han har alltid ryggen vänd mot publiken när han sitter vid sin orgel och spelar de minst populära låtarna från hans senaste pisskivor, självklart alltid inför slutsålda arenor fyllda till bredden med farbröder som envist hävdar att de gillar framträdandet. Huruvida Dylan bara existerar som artist idag för att testa hur långt han kan gå med att skita sina anhängare i ansiktet utan att de märker det är oklart, men hans julskiva borde ge en fingervisning.
Dylan och Sverige
Sverige har som bekant en av de högsta nivåerna av akademiker per capita i hela världen och därmed också en väldigt stor Dylansk anhängarskara. Detta har förorsakat att en oöverskådlig mängd böcker om svenska farbröders förhållande till Dylan getts ut, alla har blivit bestsellers. Sveriges finaste Dylan-fanboy är Mikael Wiehe som är så gullig att han kommer undan med att gilla Bob Dylan. Kolla bara [1] här!!