CQD

Ute på havet finns det som bekant ett oändligt antal faror. Stormar, grund, sjörövare, Bermudatriangeln, skörbjugg, spökskepp, myteri, sjömonster, för att bara nämna några. Med uppfinnandet av den trådlösa telegrafen kunde sjöfarare plötsligt kommunicera mellan båtar och därmed undsätta varandra vid en nödsituation. Alla var jätteglada att få hjälp och slippa bli bitna av späckhuggare och jättebläckfiskar. Från början använde telegrafisterna det, i morsekod, något krångliga HELP för att begära assistans. Det var svårt att skicka och missuppfattades ofta, varför man istället övergick till snabbkommandot CQD (come quick danger). Detta fungerade alldeles utmärkt och under de här åren var det nästan ingen som fick träben. Ända till 1906 när det hölls internationell radiotelegrafkonferens i Berlin och någon föreslog att man skulle ändra till det mer spirituella SOS (save our souls). Ända sedan dess har sjökaptener och radiotelegrafister tvingats kämpa med att memorera den nya signalen. Ingen vet hur många liv som gått till spillo på grund av att mottagaren ännu inte lärt sig denna nya särskeförkortning.

Koderna i fråga

Så här ser det ut med signalflaggor.

CQD: en lång en kort en lång en kort, två långa en kort en lång, en lång två korta
SOS: tre korta, tre långa, tre korta