Antonio Gramsci: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
(8 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Antonio Gramsci]] (uttalas /gramʃi/) var en snäll [[kommunist]] som tillfångatogs av de elaka fascisterna och spärrades in i ett torn som nådde enda upp till himlen. Han blev förtrollad av fascisternas konung, Musselini, så att hans ryggrad blev för kort. Gramsci led mycket av detta och allt han hade som tröst var sin marxism och sina små anteckningsböcker i vilken han skrev och skrev, dagarna i ända. En dag kom en riddare till tornet och bankade på dess port. Riddaren hade en rustning av skinande metall och en lång lans och red en stor vit häst vid namn TB Rolandsson. Vakterna sprang förskräckta till kungen och berättade att en ståtlig riddare väntade utanför porten. Den sluga kungen blev lika förskräckt och trodde att sina dagar var räknade. Men så kom en krum gubbe släpandes fram till tronen och viskade i hans öra, och genast blev kungen på bättre humör och gned sina händer. Han lät tillkalla vakterna och beordrade dem att tala om för riddaren att om han kunde svara på tre enkla frågor skulle han genast bli insläppt.  
[[Antonio Gramsci]] (uttalas /gramʃi/) var en snäll [[kommunist]] som tillfångatogs av de elaka fascisterna och spärrades in i ett torn som nådde ända upp till himlen. Han blev förtrollad av fascisternas konung, [[Musselini]], så att hans ryggrad blev för kort. Gramsci led mycket av detta och allt han hade som tröst var sin marxism och sina små anteckningsböcker i vilken han skrev och skrev, dagarna i ända. En dag kom en riddare till tornet och bankade på dess port. Riddaren hade en rustning av skinande metall och en lång lans och red en stor vit häst vid namn [[Torbjörn|TB]] Rolandsson. Vakterna sprang förskräckta till kungen och berättade att en ståtlig riddare väntade utanför porten. Den onda kungen blev lika förskräckt och trodde att sina dagar var räknade. Han grät som en italiensk fotbollsspelare och svärjde [[italienska svordomar]]. Men så kom en krum gubbe släpandes fram till tronen och viskade i kungens [[öra]], och genast blev Musselini på bättre humör och gned sina händer. Han lät tillkalla vakterna och beordrade dem att tala om för riddaren att om han kunde svara på tre enkla frågor skulle han genast bli insläppt.  
*Den första frågan löd: Varför har inte arbetarna i Italien gjort revolution, då de förutsättningar som Marx har beskrivit finns tillgängliga?  
*Den första frågan löd: Varför har inte arbetarna i Italien gjort revolution, då de förutsättningar som Marx har beskrivit är infriade?  
*Den andra frågan löd: Varför har vissa idéer, hur folkfientliga de än är, större genomslag än andra?  
*Den andra frågan löd: Varför har vissa idéer, hur folkfientliga de än är, större genomslag än andra?  
*Den tredje frågan löd: Vilken roll har och bör de intellektuella ha i samhället? <br>
*Den tredje frågan löd: Vilken roll har och bör de intellektuella ha i samhället? <br>
Riddaren kliade sig i skägget och fann inget svar på någon av frågorna. Men Gramsci, slug som han var, hade fäst några av sina anteckningar på en pil som han sköt ner från tornet så att den fastnade i riddarens sköld. Riddaren läste Gramscis små lappar och kunde genast svara på kungens frågor. Kungen blev nu utom sig av ilska och lät slå ihjäl den gamla gubben. I tumultet som utbröt öppnade vakterna, som trodde att kungen var en rättsälskande kung, porten och släppte in riddaren, som genast slog ihjäl alla i slottet förutom Gramsci, som förtrollades till en kentaur och red iväg på regnbågen. Kvar fanns bara Gramscis <i>Prison Notebooks</i> som än idag skänker vänsterintellektuella i hela kungariket och även utanför det mycket glädje.
Riddaren kliade sig i skägget och fann inget svar på någon av frågorna. Men Gramsci, slug som han var, hade fäst några av sina anteckningar på en pil som han sköt ner från tornet så att den fastnade i riddarens sköld. Riddaren läste Gramscis små lappar och kunde genast svara på kungens frågor. Kungen blev nu utom sig av ilska och lät slå ihjäl den gamla gubben. I tumultet som utbröt öppnades porten av vakterna, som trodde att kungen var en rättsälskande kung, och riddaren kunde rida in på TB Rolandsson och döda alla i slottet förutom Gramsci, som förtrollades till en kentaur och red iväg på regnbågen. Kvar fanns bara Gramscis <i>Prison Notebooks</i> som än idag skänker glädje åt vänsterintellektuella i hela kungariket och även utanför det.
[[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] [[Kategori: Politik och debatt]] [[kategori: fascism]]
[[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] [[Kategori: Politik och debatt]] [[kategori: fascism]]
[[Kategori: gubbar]]

Nuvarande version från 9 juni 2016 kl. 20.02

Antonio Gramsci (uttalas /gramʃi/) var en snäll kommunist som tillfångatogs av de elaka fascisterna och spärrades in i ett torn som nådde ända upp till himlen. Han blev förtrollad av fascisternas konung, Musselini, så att hans ryggrad blev för kort. Gramsci led mycket av detta och allt han hade som tröst var sin marxism och sina små anteckningsböcker i vilken han skrev och skrev, dagarna i ända. En dag kom en riddare till tornet och bankade på dess port. Riddaren hade en rustning av skinande metall och en lång lans och red en stor vit häst vid namn TB Rolandsson. Vakterna sprang förskräckta till kungen och berättade att en ståtlig riddare väntade utanför porten. Den onda kungen blev lika förskräckt och trodde att sina dagar var räknade. Han grät som en italiensk fotbollsspelare och svärjde italienska svordomar. Men så kom en krum gubbe släpandes fram till tronen och viskade i kungens öra, och genast blev Musselini på bättre humör och gned sina händer. Han lät tillkalla vakterna och beordrade dem att tala om för riddaren att om han kunde svara på tre enkla frågor skulle han genast bli insläppt.

  • Den första frågan löd: Varför har inte arbetarna i Italien gjort revolution, då de förutsättningar som Marx har beskrivit är infriade?
  • Den andra frågan löd: Varför har vissa idéer, hur folkfientliga de än är, större genomslag än andra?
  • Den tredje frågan löd: Vilken roll har och bör de intellektuella ha i samhället?

Riddaren kliade sig i skägget och fann inget svar på någon av frågorna. Men Gramsci, slug som han var, hade fäst några av sina anteckningar på en pil som han sköt ner från tornet så att den fastnade i riddarens sköld. Riddaren läste Gramscis små lappar och kunde genast svara på kungens frågor. Kungen blev nu utom sig av ilska och lät slå ihjäl den gamla gubben. I tumultet som utbröt öppnades porten av vakterna, som trodde att kungen var en rättsälskande kung, och riddaren kunde rida in på TB Rolandsson och döda alla i slottet förutom Gramsci, som förtrollades till en kentaur och red iväg på regnbågen. Kvar fanns bara Gramscis Prison Notebooks som än idag skänker glädje åt vänsterintellektuella i hela kungariket och även utanför det.