Hästhandlarplånbok: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
(9 mellanliggande sidversioner av 4 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
En hästhandlarplånbok är en [[valuta]]förvaringsaccessoar av det rejälare slaget. Ett typiskt exemplar är fullt till bristningsgränsen med visitkort, medlemskort, lånekort, bankomatkort, bilder på tjejer i kortkort, körkort, plåster, fiskelina, snabbmatsförpackningar med salt och peppar,  lite blandade diversesaker och [[fyrtio tusen miljarder]] kvitton. Namnet kommer sig av att det främst är hästhandlare och andra skojare som begagnar sig av den. Tanken är att när kunden återvänder med länsman, rosenrasande över att den präktiga draghästen han trott sig köpa visat sig vara en blind mulåsna, ska hästhandlaren kunna blåneka till att något avtalsbrott begåtts. Hästhandlaren tar upp sin hästhandlarplånbok som med sin väldighet inger respekt och visar att handlaren minsann har alla sina papper i ordning. Han gräver runt en stund i börsen och säger sedan självsäkert att han inte hittar något kvitto över affären. Detta förklarar han med att hästskrället var så eländigt malätet att han inte brydde sig om att ta betalt utan faktiskt gav bort den till nya ägaren av ren vänlighet.  
En hästhandlarplånbok är en [[valuta]]förvaringsaccessoar av det rejälare slaget. Ett typiskt exemplar är fullt till bristningsgränsen med [[visitkort]], medlemskort, lånekort, bankomatkort, bilder på tjejer i kortkort, körkort, plåster, fiskelina, snabbmatsförpackningar med salt och peppar,  lite blandade diversesaker och [[fyrtiotusen miljarder]] kvitton. Namnet kommer sig av att det främst är hästhandlare och andra skojare som begagnar sig av den.[[Fil:Pluska.jpg|miniatyr|200px|Är det ett set kastknivar? Är det ett portabelt [[dragspel]]? Nej, det är en helt vanlig hästhandlarplånbok.]]
Tanken är att när kunden återvänder med länsman, rosenrasande över att den präktiga draghästen han trott sig köpa visat sig vara en blind mulåsna, ska hästhandlaren kunna blåneka till att något avtalsbrott begåtts. Hästhandlaren tar upp sin hästhandlarplånbok som med sin väldighet inger respekt och visar att handlaren minsann har alla sina [[viktiga papper|papper]] i ordning. Han gräver runt en stund i börsen och säger sedan självsäkert att han inte hittar något kvitto över affären. Detta förklarar han med att hästskrället var så eländigt malätet att han inte brydde sig om att ta betalt utan faktiskt gav bort den till nya ägaren av ren vänlighet.  


Vill man göra sin egen hästhandlarplånbok tar det ungefär fem år att samla på sig tillräckligt mycket trovärdigt [[skräp]] att stoppa i den.
Vill man göra sin egen hästhandlarplånbok tar det ungefär fem år att samla på sig tillräckligt mycket trovärdigt [[skräp]] att stoppa i den.
[[Fil:Skojare.jpg|miniatyr|200px|Knappar man in ordet "hästhandlarplånbok" på en av nätets större sökmotorer dyker denne mans nuna upp. Det är inte svårt att föreställa sig honom med tummarna instuckna bakom hängslena, smuttandes på en cigarrstump och hästhandlarplånboken nedtryckt i bakfickan så den putar ut en halvmeter.]]
 
[[Kategori: Mode]]
[[Kategori: Ekonomi]]

Nuvarande version från 19 juni 2012 kl. 18.08

En hästhandlarplånbok är en valutaförvaringsaccessoar av det rejälare slaget. Ett typiskt exemplar är fullt till bristningsgränsen med visitkort, medlemskort, lånekort, bankomatkort, bilder på tjejer i kortkort, körkort, plåster, fiskelina, snabbmatsförpackningar med salt och peppar, lite blandade diversesaker och fyrtiotusen miljarder kvitton. Namnet kommer sig av att det främst är hästhandlare och andra skojare som begagnar sig av den.

Är det ett set kastknivar? Är det ett portabelt dragspel? Nej, det är en helt vanlig hästhandlarplånbok.

Tanken är att när kunden återvänder med länsman, rosenrasande över att den präktiga draghästen han trott sig köpa visat sig vara en blind mulåsna, ska hästhandlaren kunna blåneka till att något avtalsbrott begåtts. Hästhandlaren tar upp sin hästhandlarplånbok som med sin väldighet inger respekt och visar att handlaren minsann har alla sina papper i ordning. Han gräver runt en stund i börsen och säger sedan självsäkert att han inte hittar något kvitto över affären. Detta förklarar han med att hästskrället var så eländigt malätet att han inte brydde sig om att ta betalt utan faktiskt gav bort den till nya ägaren av ren vänlighet.

Vill man göra sin egen hästhandlarplånbok tar det ungefär fem år att samla på sig tillräckligt mycket trovärdigt skräp att stoppa i den.