Skillnad mellan versioner av "Langobard"

Från Nissepedia
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
Langobarderna var ett germanskt folk som först bodde i Nordvästra Tyskland men det visade sig såklart stuga att gå runt i Nieder[[sachsen]] som fån och klia sig i de långa skägg de fått sitt namn ifrån. Det tog dock hela tio kungar (bland dom värda att nämna Agelmund, dum i huvudet men lyckades dölja det hjälpligt, Claffo, bedrövligt bordsskick och skelade när han var trött, Ibor och Agio, trätobröder som högg ihjäl varandra exakt samtidigt på ett komiskt vis och Wacho, stor och tjock men alltid glad, snygg i håret och hade alltid en fräck vits om Visigoter på lager) innan nån var handlingskraftig nog att ställa sig på en tunna mitt i byn, locket rasar ihop, och sedan till midjan nedsänkt i en tunna för att han hade så bra flow anföra sitt folk om att söderut, på andra sidan bergen, där är det varmt och inte kallt och luktar fisk. Mannen i tunnan var kung Audoin som inte hade några lyten annat än att han andades ut lite för länge i slutet av vissa ord för att låta märkvärdig. Sagt och gjort så las deras skit på oxkärror och den långa vandringen ner genom Tyskland och över alperna
+
Langobarderna var ett germanskt folk som först bodde i Nordvästra Tyskland men det visade sig såklart stuga att gå runt i Nieder[[sachsen]] som fån och klia sig i de långa skägg de fått sitt namn ifrån. Det tog dock hela tio kungar (bland dom värda att nämna Agelmund, dum i huvudet men lyckades dölja det hjälpligt, Claffo, bedrövligt bordsskick och skelade när han var trött, Ibor och Agio, trätobröder som högg ihjäl varandra exakt samtidigt på ett komiskt vis och Wacho, stor och tjock men alltid glad, snygg i håret och hade alltid en fräck vits om Visigoter på lager) innan nån var handlingskraftig nog att ställa sig på en tunna mitt i byn, locket rasar ihop, och sedan till midjan nedsänkt i en tunna för att han hade så bra flow anföra sitt folk om att söderut, på andra sidan bergen, där är det varmt och inte kallt och luktar fisk. Mannen i tunnan var kung Audoin som inte hade några lyten annat än att han andades ut lite för länge i slutet av vissa ord för att låta märkvärdig. Tyvärr dog Audoin innan han hann genomföra sin plan, men hans efterträdare Alboin var lite hetare på gröten och sa "Langobarder, nu skiter vi i det här!". Sagt och gjort så las deras på oxkärror och den långa vandringen ner genom Tyskland och över alperna, det var inte kul men det luktade då fan inte fisk.
 +
 
 +
Alboin och hans folk tog sig märkligt nog över alperna utan problem och kallade nu dagens norra Italien, mer specifikt Lombardiet, för sitt hem. Jorden var bördig och vädret milt, och det luktade INTE fisk. Allt var inte perfekt med tanke på Gepiderna som var lite i vägen, men de slog man ihjäl utom kungens dotter Rosamunda som Alboin tog till sin hustru. Det blev ett kort och olyckligt äktenskap då Rosamunda tyckte att det var lite väl när Alboin försökte få henne att skåla med sin faders urgröpta kranie under bröllopsfesten, allt i enlighet med barbarisk sed, och lät få sin nya make mördad. Det lyckades men Rosamunda fick fly till nån annan del av det land som ännu inte var Italien. Langobarderna ordnade fram en ny idiot till kung och kämpade på i flera hundra år innan Garibaldi enade alla furstendömen och bildade skurkstaten Italien som vi alla känner och avskyr idag.
 +
 
 +
[[Kategori: Folk och personlighetstyper]]
 +
[[Kategori: Vår värld]]

Versionen från 6 mars 2018 kl. 19.33

Langobarderna var ett germanskt folk som först bodde i Nordvästra Tyskland men det visade sig såklart stuga att gå runt i Niedersachsen som fån och klia sig i de långa skägg de fått sitt namn ifrån. Det tog dock hela tio kungar (bland dom värda att nämna Agelmund, dum i huvudet men lyckades dölja det hjälpligt, Claffo, bedrövligt bordsskick och skelade när han var trött, Ibor och Agio, trätobröder som högg ihjäl varandra exakt samtidigt på ett komiskt vis och Wacho, stor och tjock men alltid glad, snygg i håret och hade alltid en fräck vits om Visigoter på lager) innan nån var handlingskraftig nog att ställa sig på en tunna mitt i byn, locket rasar ihop, och sedan till midjan nedsänkt i en tunna för att han hade så bra flow anföra sitt folk om att söderut, på andra sidan bergen, där är det varmt och inte kallt och luktar fisk. Mannen i tunnan var kung Audoin som inte hade några lyten annat än att han andades ut lite för länge i slutet av vissa ord för att låta märkvärdig. Tyvärr dog Audoin innan han hann genomföra sin plan, men hans efterträdare Alboin var lite hetare på gröten och sa "Langobarder, nu skiter vi i det här!". Sagt och gjort så las deras på oxkärror och den långa vandringen ner genom Tyskland och över alperna, det var inte kul men det luktade då fan inte fisk.

Alboin och hans folk tog sig märkligt nog över alperna utan problem och kallade nu dagens norra Italien, mer specifikt Lombardiet, för sitt hem. Jorden var bördig och vädret milt, och det luktade INTE fisk. Allt var inte perfekt med tanke på Gepiderna som var lite i vägen, men de slog man ihjäl utom kungens dotter Rosamunda som Alboin tog till sin hustru. Det blev ett kort och olyckligt äktenskap då Rosamunda tyckte att det var lite väl när Alboin försökte få henne att skåla med sin faders urgröpta kranie under bröllopsfesten, allt i enlighet med barbarisk sed, och lät få sin nya make mördad. Det lyckades men Rosamunda fick fly till nån annan del av det land som ännu inte var Italien. Langobarderna ordnade fram en ny idiot till kung och kämpade på i flera hundra år innan Garibaldi enade alla furstendömen och bildade skurkstaten Italien som vi alla känner och avskyr idag.