Påsmygande själv-alienation

Tänk dig att du sent på kvällen varit på väg hem från en avlägsen tätort. Din bil har kokat och du har tvingats söka husrumm och glatt välkommnats, hos en pensionerad man som tidigare drivit lanthandel med sin nu bortgångna hustru, Hagar. Det bjuds på portvin och ni spelar canasta. Sent på kvällen befinner du dig smygandes på tå, med långa, försikta steg längs gårdstomten med famnen full av uppstoppade fåglar som du för ditt liv inte kan förstå varför du snott från din givmilde värd, som nu möter dig med ett artigt leende på väg tillbaka från utedasset.