Paris: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
m (1 version: import from atlas)
 
(3 mellanliggande sidversioner av en annan användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
Paris är en världsstad i ordets sanna bemärkelse. Prominenta människor som Quasimodo, Marquis de Sade, Roman Polanski, Louis XIV, och Coco Chanel har alla vandrat längst stadens illa skötta kullerstensgator. Här lanserades den humana avrättningsmetoden giljotinering och Marie Curie gjorde de första vetenskapliga iaktagelserna som skulle leda till atombomben.
Paris är huvudstad i det rike de flesta läsare känner som Gallien från serierna om Asterix och Obelix men som numera går under namnet Frankrike. Viljan att gå sin egen väg präglar Frankrike i allt från synen på vad ett monogramt äktenskap innebär till huruvida det är okej att testa atombomber på karibiska korallatoller, så det är ingen slump att även fusionjazzens murkna flaggskepp Magma stammar härifrån. Med en kreativ blandning av John Coltrane och Carl Orff, toppat med det hemmasnickrade språket kobaïan, har Magma längre tilbaka än någon orkar minnas sett till att göra Paris känt för något annat än som målgångsstad i Tour de France. Parisarna (ortsbefolkningen, inte korvskivorna) är otroligt stolta över detta och skryter vitt och brett om sin världsställning så snart tillfälle ges. Om till exempel Jethro Tull har vägarna förbi och Ian Anderson blåser igång sin tvärflöjt så gäspar parisarna bara lite förstrött och säger med en ironisk ton att ”Visst, det där låter väl lite kul på ett naivt sätt. Men så länge det inte går i 9/8-takt är det inte värt mer än ett halvt öras uppmärksamhet”. Det står naturligtvis parisborna fritt att tycka så här, och den som är tanklös nog att råka säga något annat belönas genast med ett porträtt i Charlie Hebdo där denne har sex med ett djur, heilar åt en jude och injeceras med HIV av en svart man. Fransmännen definierar nämligen god satir på ungefär samma sätt som de gör med god rockmusik. Man blir ju ändå lite nyfiken på om de inte undrar varför ingen utanför rikets gränser är intresserade av vad Magma håller på med, men då himlar parisarna bara ögonen, säger några ord på kobaïan och går därifrån.


Paris är en mycket gammal stad och förekommer redan i seriealbumen om Asterix och Obelix. Romarna gav som bekant upp försöken att erövra Gallien och drog hem men Paris blev kvar som en påminnelse om de misslyckade försöken.
Förutom detta kan staden även skryta med punkbandet Métal Urbain som, tillsammans med Povel Ramel, sägs ha varit Onkel Kånkels största influens.  
 
[[Kategori: Frankrike]]
När det gäller sevärdheter är Eiffeltornet oomtvistat den mest populära. Tornet är egentligen ett hisschakt och byggdes till världsutställningen 1889 för att barnen skulle ha något att göra medan de vuxna gjorde olika saker som ledde fram till första världskriget. Barn tycker som bekant det är vansinnigt roligt att åka hiss och trycka på knapparna till våningsplanen. Eiffeltornet har bara tre våningar, men det var mycket på den tiden. Triumsbågen är också väldigt poppis och återfinns bland smogen i rondellen vid Place Charles de Gaulle.
[[Kategori: Progressive]]
 
Gastronomin är också en framträdande identitetsmarkör för staden, som gärna kallar sig världens mathuvudstad. Detta motiveras bland annat med att man är bäst i världen på att tillaga grodlår och baka långa, smala limpor av vitt bröd. Eftersom fransoser är oerhört dryga är det ingen stad som orkat utmana om titeln så de tillåts slå sig för bröstet och [[dragbasun|basunera]] ut detta år efter år. Influenser inhämtas från hela världen genom det pärlband av före detta kollonier som [[Frankrike]] ytterst motvilligt tvingats lämna ifrån sig nu.
[[Kategori: Vår värld]]
[[Kategori: Krig och elände]]

Nuvarande version från 23 oktober 2017 kl. 07.34

Paris är huvudstad i det rike de flesta läsare känner som Gallien från serierna om Asterix och Obelix men som numera går under namnet Frankrike. Viljan att gå sin egen väg präglar Frankrike i allt från synen på vad ett monogramt äktenskap innebär till huruvida det är okej att testa atombomber på karibiska korallatoller, så det är ingen slump att även fusionjazzens murkna flaggskepp Magma stammar härifrån. Med en kreativ blandning av John Coltrane och Carl Orff, toppat med det hemmasnickrade språket kobaïan, har Magma längre tilbaka än någon orkar minnas sett till att göra Paris känt för något annat än som målgångsstad i Tour de France. Parisarna (ortsbefolkningen, inte korvskivorna) är otroligt stolta över detta och skryter vitt och brett om sin världsställning så snart tillfälle ges. Om till exempel Jethro Tull har vägarna förbi och Ian Anderson blåser igång sin tvärflöjt så gäspar parisarna bara lite förstrött och säger med en ironisk ton att ”Visst, det där låter väl lite kul på ett naivt sätt. Men så länge det inte går i 9/8-takt är det inte värt mer än ett halvt öras uppmärksamhet”. Det står naturligtvis parisborna fritt att tycka så här, och den som är tanklös nog att råka säga något annat belönas genast med ett porträtt i Charlie Hebdo där denne har sex med ett djur, heilar åt en jude och injeceras med HIV av en svart man. Fransmännen definierar nämligen god satir på ungefär samma sätt som de gör med god rockmusik. Man blir ju ändå lite nyfiken på om de inte undrar varför ingen utanför rikets gränser är intresserade av vad Magma håller på med, men då himlar parisarna bara ögonen, säger några ord på kobaïan och går därifrån.

Förutom detta kan staden även skryta med punkbandet Métal Urbain som, tillsammans med Povel Ramel, sägs ha varit Onkel Kånkels största influens.