Tysk toalett: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
En vanlig toalett har, som bekant för de flesta på 10-talet, ett vanligt hål som ens träck ramlar ner i och ofta döljs bitvis av. I Tyskland däremot är det standard praxis att ens avfall hamnar på en liten porslinstallrik i toaletten så att man kan undersöka sin orenhet i lugn och ro. För den med en gnutta insikt i tysk kultur är det fullkomligt logiskt att man som följd av [[den tyska mustigheten]] finner ett enormt nöje i att examinera och dagbokföra sitt exkrements karaktär. Kant skrev exempelvis långa tirader om sitt brunas kvaliteter från dag till dag (publicerades i bokform som <i>Ding an sich</i> och översattes till svenska med ett underbart själfullt förord av underhållaren, perukbäraren tillika laktosallergikern Carl | En vanlig toalett har, som bekant för de flesta på 10-talet, ett vanligt hål som ens träck ramlar ner i och ofta döljs bitvis av. I Tyskland däremot är det standard praxis att ens avfall hamnar på en liten porslinstallrik i toaletten så att man kan undersöka sin orenhet i lugn och ro. För den med en gnutta insikt i tysk kultur är det fullkomligt logiskt att man som följd av [[den tyska mustigheten]] finner ett enormt nöje i att examinera och dagbokföra sitt exkrements karaktär. Kant skrev exempelvis långa tirader om sitt brunas kvaliteter från dag till dag (publicerades i bokform som <i>Ding an sich</i> och översattes till svenska med ett underbart själfullt förord av underhållaren, perukbäraren tillika laktosallergikern [[Carl von Linné]]). | ||
[[Kategori: Bizarra fenomen]] | [[Kategori: Bizarra fenomen]] | ||
Versionen från 22 augusti 2011 kl. 12.21
En vanlig toalett har, som bekant för de flesta på 10-talet, ett vanligt hål som ens träck ramlar ner i och ofta döljs bitvis av. I Tyskland däremot är det standard praxis att ens avfall hamnar på en liten porslinstallrik i toaletten så att man kan undersöka sin orenhet i lugn och ro. För den med en gnutta insikt i tysk kultur är det fullkomligt logiskt att man som följd av den tyska mustigheten finner ett enormt nöje i att examinera och dagbokföra sitt exkrements karaktär. Kant skrev exempelvis långa tirader om sitt brunas kvaliteter från dag till dag (publicerades i bokform som Ding an sich och översattes till svenska med ett underbart själfullt förord av underhållaren, perukbäraren tillika laktosallergikern Carl von Linné).