Klassikerbilssjälvmord

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ett klassikerbilssjälvmord är en mycket vanligt förekommande mansdöd. Många är de män som när fyrtio- eller framförallt femtioårskrisen inträffar skaffar sig ett bilvrak med klassikerstatus. Garaget städas ur och proffsverktyg (migatronicsvetsmaskin, speedglasshjälm och en stor uppsättning makitaverktyg) för en förmögenhet införskaffas. Nu påbörjas arbetet med en sprudlande entusiasm. Motorn monteras ned och tvättas in i minsta detalj, ramen lyfts och underredet skrapas rent från underredsmassa. I stort sett hela bilen monteras ned och placeras i godislådor och banankartonger. Ungefär vid detta läge börjar dock entusiasmen tryta, och problemen hopa sig. Man har skaffat sotningssats till en 57a när man i själva verket äger en 55a och nyansen på den dyra lackfärgen man köpt är ju en liten ton fel. Det var inte så självklart och enkelt som det från början verkade att renovera en klassisk bil till nyskick. Framförallt var det kanske inte det man behövde för att komma igenom sin femtioårskris. I själva verket så blir den bra mycket värre och grubblerierna och prestationsångesten växer lavinartat. Det hela känns oöverskådligt och utmynnar i en destruktiv spiral. Det är här jaktgeväret eller i vissa fall hängsnaran kommer in i bilden. Mången kortklippt permanentad hustru har funnit sin älskade hängande i takbjälken bredvid en avstannad renovering.

Vi här på Nissepedia vill ju gärna se något positivt i allt, och i det här fallet är det självklart våran miljö som drar det längsta strået. Tycker du denna artikel var deprimerande så råder vi dig att läsa den allmer positiva putsbilar. Känner du själv en oro för att hamna i potentiellt klassikerbilssjälvmordsscenario råder vi dig att hålla dig borta från publikationer såsom Classic Motor och förbund såsom Norrlands Motorhistoriker