Skogsrå

Skogsrå är ett mytomspunnet kvinnoväsen som bor i skogen. Framifrån är skogsrået väldigt vacker, en egenskap hon använder för att förföra gubbar som jobbar i skogen, eller kolare som vaktar kolmilor. Men när skogsrået vänder sig om, kan man se att hennes rygg är ihålig som ett gammalt träd. Ibland får skogsrået för sig att ligga med nån av gubbarna hon förför. Efter det blir gubben inbunden och deppig, fjättrad i evig post-coital tristesse. När skogsrået inte jobbar på att förföra farbröder på den svenska landsbygden jobbar hon med att valla sina egna djur. Men ingen vet riktigt varför, hur mycket hon får betalt, av vem, vilket fack hon tillhör eller var hon bor.

Sveriges mest nyfikna man, Carl von Linné, fattade under slutet av sitt liv beslutet att verkställa en expedition ut i den svenska myllan för att studera och klassificera skogsrået. Resultatet av sin två veckor långa expedition till en skogsdunge utanför Skinnskatteberg, redovisades i form av fyra haikudikter publicerade i Namn & Nytt i DN.

10:e augusti 1772
Kamp mot sly och mygg
Jagar mytologiskt ligg
Brännjacket som karta

21:a augusti 1772
Slut på kalsonger
I Sveriges mörka hjärta
Tur att jag har bärs

28:e augusti 1772
Ack, o skygga rå!
Gäckande lömska huldra
Sökt, ej än funnen

5:e september 1772
Slut på sofiero
Och snus och cigaretter
Plus stucken av bin

När Linné kom tillbaka till civilisationen var han en bruten man. Han hade skörbjugg och ölmage och lunkade tillbaka till sitt residens med ett nät satsumas. Det tog ett kvartal innan han visade sig bland folk igen. Sedan dess har ingen forskare gett sig på att studera skogsrået i fält.

Alternativ betydelse

Skogsrå är också ett adjektiv som beskriver Fenriz när han lufsar ut i skogen för att lyssna på obskyr ungersk proto-black.