Ornitolog: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'Ornitolog kallar sig den som utger sig för att hysa ett intresse för fåglar, deras ägg och deras dissonanta skrän. Egentligen är det, som så ofta annars när det kommer...')
 
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 1: Rad 1:
Ornitolog kallar sig den som utger sig för att hysa ett intresse för fåglar, deras ägg och deras dissonanta skrän. Egentligen är det, som ofta annars när det kommer till hobbys som avslutas med "-log", en sexkult det rör sig om. Iförda yllemössor, kånkenryggsäckar, gummistövlar och glasögon immiga av den värme det mänskliga ansiktet alstrar när det vankas intercourse, färdas ornitologerna ut till morgondaggiga buskage för att kunna göra [[közösülés|"det"]] i grupp. Utåt sett håller man varandra om ryggen och rent generellt betraktas det som något fint och hedervärt att vara ornitolog. Men skulle gemene man veta vad dessa självutnämnda välgörare egentligen tar sig för med tubkikare och myggolja, skulle de leva som parior.
Att vara ornitolog är att vara så [[Crust as fuck existence]] som det går, utan att bli stämplad som ett sinnessjukt socfall av resten av samhället. Vad som helt uppenbart är gemensamt för [[crustare]] och ornitologer är det blomstrande fågelintresset inom de båda kulturerna. Intresset för våra flygande fågelvänner är dock något olika kalibrerat för crustare och ornitologer. Till exempel, om en ornitolog  skulle se en vit duva utanför Sibylla skulle den säga "åh fascinerande, en ''streptopelia risoria'' här i Katrineholm, tämligen ovanligt vid våra nordliga breddgrader" samtidigt som en crustare (minst lika nöjd) skulle utropa "wöööh, The Mob-fågeln!". Men kärleken till djuren är densamma. Vad som också är detsamma är att båda grupper plötsligt kan försvinna och bli okontaktbara under längre perioder. Den organiserade fågelskådaren behöver ibland lämna hem, familj och arbete för att under längre perioder isolera sig i sin jakt på sällsynta fågelarter. Om ornitologen får reda på att en krushuvad pelikan fått oväntad skjuts av en orkanvind från Sydosttyskland och råkat hamna på Bornholm, då är det bara att packa ihop sitt skrot i Katrineholm, pussa sambon Patrik på kinden och försvinna, gräva ner sig i en sanddyna på en dansk ö och bajsa i en urtvättad Siaglasslåda tills pelikanjäveln behagar visa sig. Det är förvånansvärt likt crustares beteende när CSN-kuverten börjar dimpa ner i brevlådan. Det där lånet de tog för att bekosta Textilhantverk A på Färnebo folkhögskola blir också ett sorts vildmarkens lockrop, som manar dem till månadslånga vistelser i Danmark med telefon och dator avstängd, eftersom SÄPO uppenbarligen prioriterar att avlyssna knypplande politiska dissidenter.
 
Vad som skiljer de två grupperna åt är dels att ornitologernas bisarra hobby betraktas som fullt legitim, eftersom det i vårt Pokémonsjuka samhälle ses som ''kosher'' att samla på djurarter, kosta vad det kosta vill. Samtidigt är det inte alls lika legitimt att vara en person som njuter av kombinationen ritade fåglar, hemsk rockmusik, gamla rotfrukter och marijuana. Vad som också skiljer grupperna åt är passionen. Ornitologen har för all del en drivkraft som gör att de tvångsmässigt lämnar all stabilitet vind för våg i perioder. Men ornitologen åker hem till slut. Den trivs trots allt med sin tillvaro som Katrineholms mest crazy NO-lärare. Crustaren å andra sidan, tenderar att tillbringa längre och längre tid i [[Danmark]] med sina ritade fåglar. Till slut lämnar crustaren, fylld av avsmak det strukturerade livet bakom sig, i en permanent flytt till det haschdoftande Nangiala som den danska landsorten innebär.


[[Kategori: Bizarra fenomen]]
[[Kategori: Bizarra fenomen]]

Nuvarande version från 25 januari 2016 kl. 19.38

Att vara ornitolog är att vara så Crust as fuck existence som det går, utan att bli stämplad som ett sinnessjukt socfall av resten av samhället. Vad som helt uppenbart är gemensamt för crustare och ornitologer är det blomstrande fågelintresset inom de båda kulturerna. Intresset för våra flygande fågelvänner är dock något olika kalibrerat för crustare och ornitologer. Till exempel, om en ornitolog skulle se en vit duva utanför Sibylla skulle den säga "åh så fascinerande, en streptopelia risoria här i Katrineholm, tämligen ovanligt vid våra nordliga breddgrader" samtidigt som en crustare (minst lika nöjd) skulle utropa "wöööh, The Mob-fågeln!". Men kärleken till djuren är densamma. Vad som också är detsamma är att båda grupper plötsligt kan försvinna och bli okontaktbara under längre perioder. Den organiserade fågelskådaren behöver ibland lämna hem, familj och arbete för att under längre perioder isolera sig i sin jakt på sällsynta fågelarter. Om ornitologen får reda på att en krushuvad pelikan fått oväntad skjuts av en orkanvind från Sydosttyskland och råkat hamna på Bornholm, då är det bara att packa ihop sitt skrot i Katrineholm, pussa sambon Patrik på kinden och försvinna, gräva ner sig i en sanddyna på en dansk ö och bajsa i en urtvättad Siaglasslåda tills pelikanjäveln behagar visa sig. Det är förvånansvärt likt crustares beteende när CSN-kuverten börjar dimpa ner i brevlådan. Det där lånet de tog för att bekosta Textilhantverk A på Färnebo folkhögskola blir också ett sorts vildmarkens lockrop, som manar dem till månadslånga vistelser i Danmark med telefon och dator avstängd, eftersom SÄPO uppenbarligen prioriterar att avlyssna knypplande politiska dissidenter.

Vad som skiljer de två grupperna åt är dels att ornitologernas bisarra hobby betraktas som fullt legitim, eftersom det i vårt Pokémonsjuka samhälle ses som kosher att samla på djurarter, kosta vad det kosta vill. Samtidigt är det inte alls lika legitimt att vara en person som njuter av kombinationen ritade fåglar, hemsk rockmusik, gamla rotfrukter och marijuana. Vad som också skiljer grupperna åt är passionen. Ornitologen har för all del en drivkraft som gör att de tvångsmässigt lämnar all stabilitet vind för våg i perioder. Men ornitologen åker hem till slut. Den trivs trots allt med sin tillvaro som Katrineholms mest crazy NO-lärare. Crustaren å andra sidan, tenderar att tillbringa längre och längre tid i Danmark med sina ritade fåglar. Till slut lämnar crustaren, fylld av avsmak det strukturerade livet bakom sig, i en permanent flytt till det haschdoftande Nangiala som den danska landsorten innebär.