Moralisk elasticitet

Det dammade vid foten av berget Sinai, när Moses släppte ner stentavlorna med Guds budord på marken, och lät alla och envar ta del av en absolut moralisk lag. Och visst vore det bra om alla levde sina liv i enlighet med budorden, att ingen stal eller trånade efter sin nästas åsna. Men är det ens en möjlighet att vara god i en värld som denna? För är det inte så att världen, det materiella, är av ondo och krossar den människa som inte ibland ställer upp på verklighetens krav? När du pulsar hemåt genom februarisnön som ligger tjock och blöt på gågatan, klockan är 04.00 och det är fem kilometer kvar till Ålidhem, och du känner anden sippra ur dig - är det då inte din plikt att baxa den ruttna crescent med vint bakhjul och bara en trampa som står lutad mot lyktstolpen utanför Droskan? För om du inte tar dig levande ur detta trångmål idag, hur kan du då göra gott mot din nästa imorgon? När livet sätter en pistol mot ens tinning tvingas man ibland till pragmatism, även om det står i konflikt med Guds budord, man måste visa prov på ett visst mått av moralisk elasticitet.