När folk talar om sociala medier på nätet är det med största säkerhet facebook de menar. Att förakta facebook är något väldigt fint som berättigar hataren till avsevärd social status. Att hata facebook är 2000talets svar på den elisabetanska tidens bleka hud och komplicerade håruppsättningar och visar liksom dessa statusmarkörer att man inte delar andras behov (i det elisabetanska fallet att kunna kroppsarbeta och i facebookfallet social interaktion). Hataren kan mycket väl ändå inneha ett facebookkonto men "kommer aldrig ihåg att kolla det" eller "förstår sig inte på hur det fungerar". Han eller hon kan inte förstå varför man skulle vilja veta eller berätta att man druckit morgonkaffe eller gått ut med hunden. Han eller hon vill inte veta av sina gamla mellanstadiepolare och blir bedrövad när han eller hon ser dem på facebook. Han eller hon misstänker att "riktiga möten" allt mer ersätts av digital kommunikation, som aldrig kan bli lika bra som möten mellan två människor och det komplicerade minspel och så vidare som man kanske inte tänker på men som ändå finns där. Och, vet hataren, ickeverbala uttryck utgör omkring 80% av all kommunikation.
Att förakta facebook är att jämföra med att vara less på julen och alla krav och all kommersialism som den medför.